Lämna en kommentar

Äntligen hittat rätt ord!

Tror jag har hittat (äntligen!) rätt ord för känslan inom mig.
Tänk dig två händer, båda är lika stora och exakt lika starka.
De har tagit tag i mitt bröst från varsitt håll och tagit ett starkt grepp i mitten av bröstet och grävt sig in under revbenen.
Sen drar de utåt åt varsitt håll. Så den högre handen drar åt höger och den vänstra åt vänster.
Allt innanför, lugnor, hjärta, revben, ALLT greppar de tag om och drar utåt.
Det som finns kvar är ett stort mörkt tomrum som skriker efter att fyllas för att överleva.
Om inte tomrummet fylls så dör jag eftersom alla livsviktiga funktioner som lugnor och hjärtat dras bort från kroppen.
Det sliter och drar i skinnet också.
Och det är mitt i det kaoset och den smärtan som hjärnan har hittat ett tillfälligt sätt att fylla tomrummet.
Genom att skära mig så fylls tomrummet av pulserande, vackert, vinrött blod.
För en kort sekund fungerar jag normalt och mår bra.

Det är ett beroende, ett begär, en känsla.
Det är livsviktigt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: